Välj en sida

Rubrikerna kring Gaza och Isreal har lagt sig till ro något där vi fått se med ve och fasa på det oändliga dödandet, som resolut måste mötas upp i fredliga förhandlingar. Som västerlänning uppvuxen och född i ett land där krig som senast existerade 1808-1809 (Finska kriget). Trotts med viss medverkan i Andra världskriget där Sverige stod mitt emellan (så att säga), har jag ett par frågeställningar och en handfull ”högljudda tankar” som förevigas i min kommuniké.

 

Döda varandra i tusen år tills en står kvar

Det är, trotts allt 70 år sedan (1948) staten Isreal fick sina om än otydliga gränser eftersom det uppstod konflikt med Palestinier i samma ögonblick som bläcket nuddade papyrusen. Det hjälpte inte heller att Israel angränsar till Libanon och Syrien som de har gränstvist med samt de områden som erövrades av Palestina under 6 dagars-kriget 1967. Därefter kan jag rada upp flertalet namn på konflikter då det har skjutits och pekats finger om vem som började en lång tid. Nog om det, om än inte avslutat ämne.

Oavkortat är landet som sådan viktig för båda parter. Till skillnad från många västerlänningar och framför allt Svenskar som inte har samma syn på livet och dess existens, måste man ha i åtanke att det är ett folk med Gudstro och att ”landet” eller fläcken” på kartan är ”heligt” för båda parterna. Hur många Svenskar skulle stolt ställa sig upp och säga att Sverige är heligt för dem, därmed beredda att knacka ned en och annan granne, eller dö martyrdöden om vi utrycker oss så? ….Nä, jag hör oftare att det är för kallt här för länge och att man längtar efter sydligare breddgrader….

Kriget blir inte mindre komplext i och med etnisk, religös och gränspolitisk agenda. Vid intervjuer hör man tydligt hur det skylls på varandra och det pekas finger mot varandra om vem som började eller inte. Vävilligt hålls det tal från båda sidor nätt och jämt huruvida den andre ska gå till vägens ände. Vi på avstånd kan i kaoset endast ta ställning till vad vi hör, ser och vilket rapportering man väljer att tro på.

 

Möjligt för en fredlig process?

Jag tror knappast det, eftersom det är två parter som ser vedergällning som princip. För oavsett vad, förr eller senare tolkar jag tillvaron att Hamas inte kommer ge sig. Blockaden som Gaza får utstå är kopplat till konflikten 2007 då den senaste beväpnade konflikten ägde rum. Israel vill förhindra Gaza att få tag på material för att tillverka raketer och annat material därav en blockad för reglering av import. Nu visar det sig att Hamas lyckas ändå få tag på vapen, eller snarare tillverkar dem själva med hjälp av stålrör, fastsvettsade vingar och pulvriserad sprängmedel. Vilket gör blockaden förbli något verkanslös, om än förhindrar deras kapacitet något.

Utöver det, Ledare för Hamas har flertalet gånger sagt att de inte kan samexistera med ockupanter vilket omöjliggör en 2-statslösning som skulle kunna vara en lösning. Sveriges regering däribland Carl Bildt är öppen för tvåstatslösning. Men för att uppnå en fredlig process behöver båda parterna dels sluta lära sig att hata varandra, därefter glömma det som har varit och hänt. Därefter lära sig att leva i samexistens med varandra utan att någon av de båda parterna ens petar på varandra. Jag har svårt att se att just det kommer hända inom en snar framtid.

 

Jag har letat efter ett exempel som styrker det jag skriver ovan. Intervju mellan Charlie Rose och en ledare från Hamas, där en konkret fråga ställs ”Kan Ni tänka Er leva i samexstens med Isreal / Erkänna Isrel som en judisk stat etc, etc?. Svaret blir slående, ”Vi kan inte leva och samexistera med ockupanter.” Jag behöver inte göra någon större tolkning av det som har sagts, orden finns som sagt i filmen.

Se hela intervjun här

IMG_8047 IMG_8046 IMG_8048

 

 

Återblickar till historieböckerna

Jag tänker mig tillbaka till Korstågstiden där den religösa fanatismen vuxit sig stark i Europa, precis i början på 1000-talet. De Kristna ska erövra det heliga landet från de otrogna, Muslimerna det vill säga. 4 år tog det för Korstågsriddarna att erövra Jerusalem vilket de gjorde 1099. Där hackades det ned 10 000-tals muslimer och judar för den delen. Staden tömdes på judisk befolkning och korsfararna satte upp korsfarastater (stater) som efter ca 100 år blev erövrade av muslimer ånyo. Det slutar inte här, efter följs det av ett tio-tal ytterligare korståg med olika framgångar, vissa av dem saknar dessutom bekräftelse. Det jag vill förmedla är att Israel – Balkan – Gazaremsan är en plats som det har krigats om i tusentals år. Hur ska man kunna glömma det som har varit? Hur ska man lära sig att leva tillsammans? Det var för tusen år sedan Korsfararna via medeltida metoder erövrade ”det heliga landet” för att påtvinga ett folk deras tro om inte annat rent ut sagt slå ihjäl dem för den saken. Det är 2014 nu, vilket gör att jag förväntar mig en annan inställning till livet och sina medmänniskor. Ska vi proklamera ateism och skylla på religion för detta elände? ……Jag är då inte ateist utan Kristen varpå jag försöker leva upp till att behandla min fiende som min nästa…… och jag kan heller inte slå ihjäl någon för de bryter mot det 6;e Guds budord. …..Sund inställning rent allmänt vare sig man tror på en Gud eller inte.

Det krävs Beteéndeförändring

…. Vilket inte sker över en natt. Norden har ett minst lika brokigt förflutet som det är i mellanöstern, inte för att jag kräver någon komma till minnes om 30-åriga kriget eller vad som hände mellan Danmark, Sverige, Norge, Storbritannien Finland under 1600-talet vars fejd sträcker sig ända in på 1800-talet.

Om det var någon som under Sveriges stormaktstid (1600-talet) knackade ned folk till höger och vänster, eller snarare åt alla riktningar så skulle inte många ha något till övers för Svenskar. Större delen av central-eruopa tordes hata mig historiskt sett. Slaget vid Lund var i sitt slag 1676 som Danmark hade i sin famn (hela Skåne för den delen) vilket de gick miste om tillsammans med hälften av deras militära styrka vid det slaget. Danskarna drevs ut tillika fler fläckar på kartan blev i Svenska händer, knappast via diplomatiska samtal. Därefter är Sveriges gränser mer likt som det ser ut just idag. Eloge ska de äldre dock ha för hur Norge och Sverige hanterade situationen om gränser och oavhängighet för Norge:s del som blev självständiga 1905. Ingen sköt någon….. vi får ta det som ett bra exempel.

 

 

Terroristerna då

Jag är förundrad över den stämpeln ”terrorist” Hamas har, eller snarare tystnaden kring Hamas och sakfrågan om dess stämpel som terrorist. Isreal har strategin att jämna det mesta med marken vilket kan vara å de grövsta, för det är knappast någon populistisk strategi när man har för avsikt att bli omtyckt från omvärlden. Påståendet mot Hamas har jag försökt styrka, vilket är svårt. Några konkreta förklaringar till att Hamas gömmer sig i skolor eller privata hem har jag inte hittat. Det påstås att man uppmuntrar civila att ställa sig på tak för att agera sköldar och dö martyrdöden dessutom.

Youtube återigen, jag lyckades hitta följande film där Sami Abu Zuhri talesperson för Hamas förklarar att civila palestinier tillika invånare i Gaza villigt offrar sina liv för Israeliska styrkor. Sista meningen är duktigt skrämmande tycker jag att som går att översätta direkt till ”Och vi hamas, uppmanar vårt folk att anta denna praxis”.

Jag hör inga rubriker som opponerar sig mot det…. Varför? här är klippet på youtube.

2

Hamas

3

4

6

 

 

Vi får helt enkelt hoppas att det inte blir så många fler rubriker efter att Ebola och skogsbränder nått kulmen av intresse……