Välj en sida

Det var ett tag sedan jag gjorde min röst hörd i mediat blogg, varpå tankarna har varit många att på nytt yttra mig. Aggressioner har byggts på om vart annat kring både det ena och det andra. Det är därmed hög tid att ta mig an ämnet blogg angående den skamlösa våldtäkt som enligt mig pågår från diverse håll och kanter mot detta ypperliga kommunikationsmedel, där jag med jämlika dagligen kan använda vår yttrandefrihet.

 

Jag började min karriär inom bloggandet för ca 4 år sedan. Det var till en början ett sätt för mig att lära mig mer om marknadsföring på Internet, ett såväl kärt ämne för mig som såväl ett av mina yrken idag. Det var med hjälp av blogg som jag helt resolut utvecklade min läsförståelse samt  att kunna utrycka mig såväl tal som i skriftlig form. Om vart annat har det även berikat mitt ordföråd och framförallt lärt mig lyssna på vad andra säger. Politik, inrikes och samhällsorienterande debatter blev ämnesområdena och agendan var att synliggöra mig där andra söker information, därtill och läs noga nu. Bidra och ge allmännyttig information och vägledning . Det gav i sin tur uppmärksamhet såtillvida att mitt efternamn blev exponerad i de större dagstidningarna samt medverkan i TV4-debattprogram. Därtill har mitt företag satts på kartan med hjälp av blogg där jag förtydligar i form av artiklar att jag är det självklara svaret på andra företags frågor och problemområden.

 

Till kärnfrågan som rubriken lyder ”Övergrepp på sociala mediat blogg”, så blir jag idag förvånad över den energi som läggs ned på bloggar, som fylls med ord och meningar som inte är mig behjälplig på ett eller annat sätt. Någon form av strategi och allmänintresse tordes förväntas när mediat är så pass kraftfullt som det är. Det finns ju människor i vår omgivning som läser  och tar del av det som står skrivet. Yttrandefriheten i all ära, men det som gör mig bekymrad är att ”vara en bloggare” har per automatik fått ett skamfilat rykte hos många andra där man blir antagen som en människa med ”kändishybris” bland annat. Jag bemöts med orden ”Jasså, har han/hon blivit en sådan där bloggare!”, i samma skeende dras öron åt och ögonen ger en antydan till viss avsky. Ungefär som när man var liten och fick för sig att smaka på ren kakao. Återigen, anmärkningsvärt och trist.

Jan Guillou kallade bloggare för näthaverister i samband med ”Gömnda-debatten” då Liza Marklund var i hetluften angående den ”sanna historien” och huruvida hennes journalistiska källkritik varade eller icke varade. Jan Guillou:s apropå, var för de som inte har hela kontexten, ”låt oss journalister redogöra för Er om vad som händer och sker, så kan bloggarna återgå till att läsa dags och kvällstidningar, där etablerade journalister förser envar med information”. Det var just det att journalister återberättar en verklighet som flertalet medborgare inte känner igen. Jag undrar vad han kallar dagens fria skribenter för, som deklarerar för allmänheten dagens inköp i skoaffären. Just det diskuterade jag nyligen med en kollega, varpå kollegan tyckte att ordet blogg är så smutsigt att han föreslår att fria skribenter med ett gott renommé och yrkestitel som inger kunskap såväl som respekt. Bör explicit välja ett nytt ord för sin blogg. Och det pga. de långa och ändlösa toner av ”ordbajseri” från alla håll och kanter. Återigen, anmärkningsvärt och trist.

Så för att inte dras ned i det fördunkla. Ska jag tillsammans med fria skribenter tillika bloggare använda ordet ”kommuniké” därtill benämna oss som ”fri skribent” istället för det allt så väl smutskastade ordet ”Bloggare”? Är det dit vi har kommit efter ett årtionde av blogg?